Beslutsångest

Bildresultat för space
 
Alltså. Det här är så jobbigt - att inte veta vad jag vill!
 
När jag gick in i duschen var det med ett syfte. "Få skräckromanens handling att klarna." När jag klev ut ur duschen var jag fast besluten att fortsätta på sci-fi-idén. Vad är det här? Jag nosar på fyra spår samtidigt, går in och ut ur dokument och kan liksom inte välja. Skriver en rad här, en rad där, som om jag tror att jag kan skriva alla samtidigt. En sci-fi, en skräck, en romance och en fantasy. Låter som början på ett dåligt skämt. Jamen visst, ge dig på alla samtidigt, du. Blir nog toppen. Inte. Multitasking på den nivån är inte riktigt min grej. Som att föda fyrlingar, lite. Kul att få fyra manus klara på en gång. Men uppväxten? Jobbig. Ingen skulle få min fulla uppmärksamhet.
 
Stay tuned. Vi får se vilken idé som vinner. Och vilka som försvinner. Det roliga är att jag redan har "gått ut" på Instagram med info om att skräckidén vann. Men så ångrade jag mig i duschen ...

Slutet är nära

 
Jag närmar mig slutet av Urriten. Min gissning är att denna bok inte blir mer än 60 000 ord. Max. Sen är frågan om jag ska fylla ut några scener i början, då bokens B-handling drar igång rätt fort. Vi får se. Men jag tror att det blir bra såhär.
 
Skönt att för en gångs skull skriva något med vettig längd. Särskilt inför Vesalyria som jag misstänker kommer att bli ett smärre mastodontprojekt. Inte i klass med Drakviskaren, men vi snackar mycket mer än 60 000 ord här. Tror jag. Det är, liksom Drakviskaren, ettan av en episk trilogi, men till skillnad från drakar och alver kommer det att finnas rymdskepp, monster och alien lords. Samt en stoooor dos kärlek. Yay! Tänk er en korsning mellan Hunger Games, Alien och The Selection. I rymden. Can´t wait to see how that turns out.
 
 

Längdbekymmer

Bildresultat för painting africa
 
Idag kom jag av mig i skrivandet och stannade upp. Började tvivla. Mitt normala problem är att manusen blir för långa. Därför har jag verkligen tänkt på att ha en rätt simpel story till Urriten. Börja snabbare, fokusera på kärnan och inte ha hundratusen subplots. Men nu undrar jag om storyn är för simpel. Om den blir för kort. Till och med kortare än vad en roman ska vara. Det är svårt att veta innan all text är skriven, såklart. Det bästa är nog att fortsätta framåt och tackla problemet när all text väl finns där, för jag vet inte ens om det är ett problem ännu. Hittills är det endast misstankar. Störiga misstankar, däremot! Om de stämmer vill jag inkludera någonting nu och inte när allting är skrivet. 
 
Om en vecka börjar NaNoWriMo och då ska jag påbörja Vesalyria! Måste varva skrivandet denna vecka med detaljerad planering så att jag är redo att börja nästa tisdag. Så jag kommer att skriva på två manus samtidigt, haha. Vi får se hur det går.
 
Och till skrivarkursen måste jag välja en författare jag gillar och skriva några sidor så som hen skulle gjort. Men jag hittar ingen bra nog. Jag vill härma någon som jag vill skriva som, men som själv skriver annorlunda än jag själv för att verkligen lära mig nya tekniker. Men jag hittar ingen sådan. De författare jag gillar bäst skriver i princip ... exakt som jag. Kanske för att jag redan har inspirerats av dem. Eller för att det helt enkelt är just den stilen som jag gillar. Svårt det där. Grejen är att man ska prova något nytt och sedan sno den tekniken till sin "verktygslåda". Uppdraget blir lite fel om jag visar upp en text som ser ut exakt som vanligt.