The time has come

sorceress fantasy women | ... Cryptids Picture (2d, fantasy, girl, woman, mage, sorceress, portrait:
Hon hade då inte mycket kläder på sig? Men jag gillade miljön.
 
Åååå, nu kom Drakviskaren tillbaka från sista rundan hos redaktören. De få ändringar jag skulle göra denna gång fixade jag under kvällen. Så nu är manuset klart. Nu kan jag skicka det till förlag. Jag har både bävat och längtat efter det här ögonblicket. Det känns supernervöst och roligt samtidigt. Nervöst, för att det minst sagt är skitsvårt att få förlag intresserade. Roligt, för att jag trots det har en liten liten gnutta hopp.
 
Dessutom är Netraya snart klar, så om allt går förfärligt dåligt med Drakviskaren är det bara att skicka nästa. Nej, men i värsta fall får jag försöka ge ut Drakviskaren på egen hand, men det känns onödigt svårt. Bara att skriva följebrev nu då och hålla alla tummar jag har.
 

Klyschvarning

 
Den här boken läser jag nu. Hittills har jag kommit ungefär en tredjedel in. Den är helt okej än så länge, spännande ibland och småtrög ibland, men det jag stör mig på är klyschorna. Visserligen läser jag den översatta versionen och vet inte hur den är skriven på engelska, men ändå. Till exempel har personerna "vaknat med ett ryck" tre gånger redan, "stelnat till" hur många gånger som helst och haft "glittrande ögon" oräkneliga gånger. 
 
Nackdelen med att gå skrivarkurser - det går inte att koppla bort. Kunskaperna sitter inetsade i huvudet oavsett om du läser för att kritisera eller om du läser för ren underhållning. Ändå ligger du där i sängen och ba: "NEJ! Klyscha! Klyscha!" eller "Du skrev precis att det var kolsvart, så hur kan person X se person Y's ansikte i detalj nu då?" eller "Här hade du kunnat korta ned meningen rejält, för du har bara proppat den full med slaggord".
 
 Men, det är bara petitesser. Storyn är bra.
 
 

Karaktärsutveckling

Deep in the Jungle:
 
Nu har jag kommit lite mer än halvvägs i manuset till Netraya. Det är alltid kul att gissa längden innan man vet, så jag gissar att den kommer att bli mellan 100 000 till 110 000 ord. Wow, en normallång bok? Äntligen! En av anledningarna att det tog så lång tid att redigera Drakviskaren var just längden. My lord. Den är dubbelt så lång. Ain't nobody got time for that.
 
Jag ser verkligen fram emot att skriva resten av boken. Nu börjar det verkligt roliga - akt tre. När hjälten ska step it up, gå in i attack mode och börja visa sig stark. Det gillar vi! Ibland tycker jag det är så jobbigt med alla misslyckanden i början, att hela tiden behöva göra så att aktören förlorar, gör sig illa eller blir räddad av andra omständigheter än sig själv. Så behöver man inte göra, men jag vill få en så stor kontrast som möjligt. Jag tycker om betydande karaktärsutvecklingar där det inte finns några tvivel om att karaktären har gått från 0 till 10. Så ju mer av en looser karaktären är i början - desto bättre.