Dödsviskaren

 
Vilken kamp Dödsviskaren är, alltså! Det här med många karaktärers perspektiv är verkligen inte min grej, det kan vi konstatera. Ändå gillar jag upplägget. När jag själv läser vad jag har skrivit så tycker jag om det, det är bara jobbigt att skriva. Jag sitter och längtar efter alla mina andra projekt, vilket visserligen är en himla bra sporre. Ändå har jag lite flow just nu, med Dödsis, och måste passa på. Jag insåg att det går mycket bättre för mig att skriva om jag fokuserar på en karaktär åt gången och hoppar över resten för stunden. Så skönt det är att slippa byta "huvud" vid varje kapitelbyte. Förut fick jag ett smärre writer's block varje gång det hände.
 
Nu har jag i alla fall bara 14 kapitel att ta ikapp innan alla karaktärer är på samma ställe igen. Och sedan! Då är det dags för The Big End Battle. Min planering påstår att den omfattar 29 kapitel, men det kan ju helt enkelt inte stämma? Jag vet att de är extremt korta i så fall. Men så har jag också valt att byta kapitel varje gång jag byter huvud, så det kan förklara saken. Kanske att jag gör något annorlunda i slutstriden, vi får se. För 29 kapitel känns som Mount Everest för mig och slutstriden ska heller inte ta upp en tredjedel av boken ;). Det skulle bli en himla tråkig bok, enligt mig.
 
Just nu är jag på 409 sidor och 88 494 ord. En rätt kort bok för att vara jag - men så är den inte klar än, heller. Jag gissar att den blir på 550 sidor i slutändan. Vi får väl se! Dock säger det säkert inte er någonting, för jag pratar om Word-sidor med breda marginaler och en del radavstånd. Till exempel var Drakviskaren på 860 sådana sidor (tror jag), i Word, medan den färdiga boken blev på 599.
 
Nu ska det i alla fall bli roligt att få dyka in i Iszaeldas huvud igen! Det var ett tag sedan. Hon kommer alltid att vara huvudkaraktären för mig, trots att det handlar om fler personer nu.

Sjön


I sommar släpps denna antologi som jag medverkar i med tre skräcknoveller: "Klagosång", "Skogstjärnen" och "Det som lever i sjön".

Nu är framsidan klar! Det ska bli så roligt att få läsa alla andras noveller sedan. Boken blir nog rätt tjock också, kan jag tänka, eftersom det är så många författare som bidrar. :)

Intervju med skräckförfattaren Nathalie Sjögren

 

 Nathalie Sjögren är den nåltovande skräckförfattaren som 2016 kom ut med boken "Undergång" på Fantasiförlaget, i genren skräck för unga vuxna, där hon fått beröm för sitt höga tempo och driv i berättelsen; att man kastas in i boken från första sidan. För egen del ligger den och väntar här hemma och jag längtar jättemycket efter att få börja läsa den, för jag är övertygad om att det är en bok som jag - och även ni - kommer att älska. Håll utkik på Goodreads efter min recension senare i vår.

1. Är du en organisk författare eller en planerande? Det vill säga; planerar du allt i detalj innan du skriver ned det, har du ingen plan alls eller blir det ett mellanting.

Mina berättelser börjar alltid med en tanke, med en inspiration som sätter igång fantasin. Det kan vara en tavla, en låt eller en tv-serie. Därifrån går jag och funderar på det ett bra tag innan jag tar till pennan. Oftast börjar jag skriva en scen för att prova mig fram. Därefter pratar jag mig igenom alla scener. Ja, jag tar promenader och pratar högt för mig själv, låtsas att jag är de olika karaktärerna och spelar upp olika scenarior som kan hända i boken. Det är så jag planerar.

Allt eftersom skriver jag ner i stora drag det som ska hända och kanske i vilken ordning allt ska hända. Jag har inte alltid tid att skriva ner allt, så jag håller mycket i huvudet. Men när jag väl får tid brukar orden rinna fram på pappret. Jag vet åt vilket håll det ska leda och har slutet ungefär framför mig, men alla små detaljer lär jag mig när jag skriver. När jag skrev boken Undergång, som utspelar sig på naturreservatet Näsbokrok inte långt ifrån där jag bor, åkte jag dit många gånger och planerade var alla scener skulle utspela sig. Om man vandra längs stigen går man i samma ordning som kapitlena i boken. 


2. När är "Dödsvinter" planerad att släppas? Blir den mycket annorlunda än den förra versionen "I nattens mörker"? Vad har ändrats?

I nattens mörker var min första bok och det var också min första berättelser som jag avslutade. Innan dess hade jag alltid börjat men aldrig vetat hur jag skulle sluta och då lade jag ner berättelsen och började på något nytt istället.

I och med att det var min debutroman hade jag inte riktigt koll på hur det går till när man trycker en bok. Jag trodde att jag bara skickade in manuset och så fixade förlaget resten. Nu i efterhand förstår jag att den ska redigeras, stavningsrättas, redigeras igen, läsas igenom etc. Alla de steg gjordes inte när I nattens mörker trycktes och då trycktes det en del stavfel och syftningsfel. 

Nu har vi tajtat till texten, tagit bort en del scener som inte förde historien framåt, flyttat om andra scener och slagit ihop några andra. Dessutom har jag skrivit till några bitar. Det är samma historia men den är mörkare och snyggare. När exakt den trycks vet jag inte eftersom vi fortfarande är mitt inne i redigeringsprocessen men den kommer 2018, det kan jag lova.

3. Råkar du ut för writer's block eller tycker du att det är en myt?

Nej, det är ingen myt. Den finns och dyker upp hos mig titt som tätt. Jag löser det genom att hoppa över den scen där jag har fastnat och skriver en scen som jag väldigt gärna vill skriva, bara för att komma igång igen. Ibland gör jag övningar så som flödeskrivning, där man skriver oavbrutet (även utan att släppa pennan eller slutar knappa på tagnenterna) i ett visst antal minuter. Då frågar jag vad jag ska skriva härnäst och svarar. Det blir en massa svammel men till slut kommer svaret fram. Därefter kan jag fortsätta skriva.

Jag är inte bara författare utan även nåltovningskonstnär, dvs jag skapar figurer i ull. När jag får skrivkramp brukar jag jobba med ull istället. På det sättet fortsätter jag ändå att skapa och få utlopp för min kreativitet och under tiden som jag pysslar kan jag tänka och fundera på min bok och ibland släpper det.


4. Vad är roligast? Redigering eller att skriva första utkastet?

Oj, det var en svår fråga. Det är nog allra roligast att skriva det första utkastet, att få det ur sig och känna att man faktiskt skapar något. I redigeringsprocessen blir det mer upphackat och man jobbar oftast med småbitar och inte hela delen. Fast jag gillar den också för man upptäcker hur mycket bättre man kan göra en text. Och vilka svagheter man har (just nu har jag tydligen svårt att gestalta och istället bara beskriver).

5. Har du skrivit fler manus förutom "Undergång" och "Dödsvinter", som bara inte är utgivna än?

Ja, jag har ett manus som jag skrev innan Undergång men som jag kände behövde en hel del bearbetning. Jag skickade det till en lektör och fick mycket hjälp till förbättring. Men mitt i det arbetet dök liksom Undergång upp och jag kunde inte låta bli att skriva den. Sedan när jag bad testläsare att läsa den var en av läsarna Lisa på Fantasiförlaget och hon tackade direkt ja till att trycka den. Därför hamnade det andra manuset på väntlista. Men snart har jag nog tid att fixa klart den.

6. Vilken genre gillar du bäst att läsa?

Skräck är min absoluta favoritgenre. Jag växte upp på Stephen King och Anne Rice, men jag tycker väldigt mycket om kostymdramer och har nyligen upptäckt steampunk (efter att själv ha skrivit två noveller inom den genren). Och kärlekshistorier älskar jag att sjunka ner i. Fast jag håller mig helst till fantastikgenren.

7. Din bok "Undergång" utspelar sig i naturreservatet Näsbokrok, där det finns en öppning till underjorden. Hur föddes idén till att boken skulle utspela sig just där?

Min man tog med mig dit en gång och jag blev helt tagen av landskapet att jag inte kunde låta bli att fantisera. Innan dess hade jag sett en tavla av två flickor som jag funderade på att jag skulle skriva om, men jag visste inte vad eller var jag skulle skriva. När jag väl kom till Näsbokrok föll alla bitar på plats. Speciellt när jag såg den stora stenen där någon målat dit ögon så att den såg ut som en stor groda. 


8. Har du tänkt skriva en uppföljare till "Undergång"?

Ja, jag håller på för fullt, men än så länge är det mycket funderande i huvudet och många promenader. Jag skrivit ner en del scener och jag vet definitivt hur det ska sluta. Jag ska bara få tid att skriva ner allt.

*   *   *

Tusen tack, Nathalie, för att du ville svara på mina frågor.
Det var väldigt intressanta svar, tycker jag själv.



Här kan ni köpa Nathalies bok
"Undergång"på Adlibris.

Det rekommenderar jag verkligen att ni gör!