Slutet är nära

 
Jag närmar mig slutet av Urriten. Min gissning är att denna bok inte blir mer än 60 000 ord. Max. Sen är frågan om jag ska fylla ut några scener i början, då bokens B-handling drar igång rätt fort. Vi får se. Men jag tror att det blir bra såhär.
 
Skönt att för en gångs skull skriva något med vettig längd. Särskilt inför Vesalyria som jag misstänker kommer att bli ett smärre mastodontprojekt. Inte i klass med Drakviskaren, men vi snackar mycket mer än 60 000 ord här. Tror jag. Det är, liksom Drakviskaren, ettan av en episk trilogi, men till skillnad från drakar och alver kommer det att finnas rymdskepp, monster och alien lords. Samt en stoooor dos kärlek. Yay! Tänk er en korsning mellan Hunger Games, Alien och The Selection. I rymden. Can´t wait to see how that turns out.
 
 

Bakbunden eller inte?

Bildresultat för rope hands
 
Känslan när man har skrivit en hel scen där en persons händer är all over the place. Och efteråt ba ... just det ... den här personen hade bakbundna händer. Well. Man kan inte komma ihåg allt hela tiden. ;) 
 
 

Bluescreen

 
Detta mötte mig i morse. Imagine my surprise. 
 
Det slutade med att jag fick ligga på sängen och jobba på laptopen. Inte helt fel det heller. Nu verkar dataproblemet vara löst, som tur är, och det gick bra att jobba bland kuddarna. Jag var lite rädd att jag skulle somna, men scenen var för intense för det. Nu måste jag fortsätta (från PC:n) och hålla alla tummar att datorn faktiskt ÄR frisk nu. Skulle verkligen hata om den kraschade mitt i skrivandet ...