Snaaaart är jag klar med Equidaes stora redigering. Jag kan se ljuset där någonstans i fjärran. Mitt mål är att bli klar den hår veckan, men vi får se hur det går. Det är nog fullt möjligt, hur som helst. Sedan måste jag såklart korrekturläsa men då är åtminstone den gigantiska omskrivningen färdig. Hur länge har jag inte hållit på med det här nu? Jag har sagt det förr, men jag säger det igen - i framtiden är det  bäst om jag ägnar tiden åt nya saker istället för att gräva upp dammiga manus ur byrålådan.

 

Men det var en lärdom det här. Jag har bytt tempus i ett helt manus och ändrat alla meningar från råtext. Nu har jag gjort det och kan jag säga "never again" med gott samvete. Hellre det. Annars hade jag tittat tillbaka och tänkt "what if". Jag har minst sagt testat min disciplin. Jag menar, ni kanske vet den där känslan när man precis har startat ett nytt manus? Man är sprudlande glad och har en sådan stark energi inom sig. Hela kroppen och sinnet vill få ur sig idéerna på papper. Men när man plockar upp något gammalt som man redan har läst igenom och "redigerat" fem gånger är energin sällan lika stark längre. 

 

Men energin för Equidae kom tillbaka. Väcktes på nytt. Däremot slocknade lågan ungefär två tredjedelar in och nu är glöden hos nästa manus istället, det som jag så extremt gärna vill börja skriva på. Och hos Netraya som jag vill börja redigera. I-landsproblem? Very much yes.