Okej, jag skrev ungefär tre rader på Demonviskaren innan jag insåg att det inte gick. Jag behövde komma i stämning. Så just nu läser jag igenom Drakviskaren och gör småändringar under tiden, hittar missade stavfel och liknande. Jag ville ändå läsa igenom den nu så att texten är som jag vill ha den, då det var tre månader sedan jag läste sist, så det är nog bara bra om jag läser klart innan jag ger mig på tvåan. Vill ju att resultatet ska bli så grymt som möjligt. Ha världen färsk i huvudet och mota undan all info som rör Equidae, Urriten och Netraya. Har man minne som en guldfisk kan man inte hålla allt i huvudet samtidigt.

 

Det känns hur som helst jättekul att dyka ned i drakviskarvärlden igen. Att se alla gamla karaktärer och återuppleva alla scener. Jag känner mig så hemma med just det här manuset. Det var i oktober 2015 som jag skrev den allra första punkten. I januari 2016 var första utkastet klart och sedan redigerade jag vid sidan om skrivarkursen. Sent på våren anlitade jag testläsare och redaktör.

 

Eftersom det har gått några månader har jag fått lite distans till texten och minns inte varenda detalj. Det är kul! Men det är åttonde gången jag läser från pärm till pärm så jag förvånas inte särskilt mycket, om man säger så. Ändå sjukt att jag trots det kan sjunka in i historien och längta efter att läsa vidare. Bästa känslan när man fastnar i sin egen bok! :D