Det har hänt. Stunden är kommen. Jag har tagit mig an det gamla manuset I havets djup. Felidae blev nämligen färdigredigerad för ett tag sedan (!) men heter nu Rovmärkt. Om några veckor får ni veta vad som ska hända med det manuset.

Så. Eftersom jag framgångsrikt skrivit om både Equidae och Rovmärkt, är jag nästan tvungen att rädda I havets djup också. Uppenbarligen GÅR det ju, trots att det känns omöjligt i början när man vadar i den gamla texten och alla instinkter skriker: "Fly!". I havets djup är dessutom den värsta. Det är mitt första färdigskrivna manus och jag skrev det som artonåring. Det var alltså tio år sedan! Det här blir en större omskrivning än någonsin. Förmodligen kommer jag att skriva en helt ny text, men följa de delar av handlingen som jag tycker om. Då kan jag ändra till jag-form och presens också. ;)

 

Det sämsta med I havets djup just nu, är:
- Tonårsdrama. Så. Mycket. Tonårsdrama. "Han älskar inte mig, buhu", "Jag tänker inte följa med!" o.s.v.
- Adjektiv. Jag har för all del försökt mig på att göra långa miljöbeskrivningar, men de går knappt att läsa. "Den vackra snirkliga muren reste sig stolt i det klara vattnet som böljade glittrande runt ..." Jag får eksem. Mycket är vackert också. Allt är vackert. Bättre om jag beskriver HUR det vackra ser ut.
- Folk dör men man bryr sig ändå inte om dem.
- Det är karaktärer överallt. Anledningen är nog för att jag ska ha folk att döda. Bättre att döda färre personer, men några som läsarna står närmare. Om man vill att någon ska bry sig, i alla fall. Inte ens huvudpersonen bryr sig ju om de som dör nu.
- Var är världsbygget? Hallåå? Riken under ytan och jag typ hittar på as I go. Det finns inte ens ett faktadokument.
- Det manliga kärleksintresset har stora muskler. Det nämns hela tiden. Och det är inte ens rimligt att den här karaktären ska ha det.
- Den kvinnliga hjältinnan är ett våp som kastar sig i kärleksintressets famn hela tiden, oförmögen att ta hand om sig själv förutom i slutet, och han kysser henne på huvudet och kinden och "skyddar henne". Visst, karaktärsutveckling och allt det där, men det går att göra annorlunda.
- Det manliga kärleksintresset är så dryg! "Låt mig öppna den där, för jag är mycket starkare än du." ??
- Paret kysser varandra väldigt snabbt. Well, that ain't gonna work for me. Jag gillar att dra ut på det tills läsaren skriker.


Sista fjärdedelen av manuset är väldigt bra. Men det är också allt. Att ta sig an det här projektet blir en utmaning utan dess like, men det är min bebis - mitt första färdigskrivna manus! Och jag känner ju i hjärtat att storyn KAN bli bra, om jag bara ger den lite kärlek.

Den ska få ett nytt namn också. :D