Jag har börjat skriva! Men det jag har lagt mest tid på idag är att lära mig boxning. Min protagonist har det som hobby, och även om det inte kommer att ta jättestor plats i historien så behöver det som nämns vara trovärdigt. Precis som när jag inför Drakviskaren behövde lära mig bågskytte och fäktning. Så jag har kollat klipp efter klipp på Youtube och lusläst olika nätsidor. Om jag blir frestad att skriva ett renodlat boxningsmanus nu? JA! Tänk bara Rocky-filmerna och Million Dollar Baby *suckar lyckligt*.
Många författare föredrar att göra karaktärerna så nära en själv som möjligt. De ska bo i samma stad, äta samma mat och ha samma intressen. Det kan vara bra för trovärdighetsfaktorn, men personligen är jag "trött på mitt eget liv" - eller vad man ska säga. Jag kan det. Vet det. Jag skriver av samma anledning som jag läser - för att utforska andra världar och undersöka vad andra personer drivs av. Att låtsas vara dem för ett tag. Som att klä ut sig, fast i text. Jag behöver gå all in i en påhittad persons huvud och låtsas vara den medan jag skriver. Och det är så himla häftigt.
Jag känner igen det där med att man vill gå karaktärer att likna en själv för att det är lättare att skriva om. Jag försökte göra samma grej i första utkastet av Ensamvarg. Miriam var en blyg, enstöring som gillade att skriva om kärlek. Det funkade inte alls. Nu är hon en thrillerförfattare som älskar att hitta nya sätt att döda folk på... ;)