Råmanus till Demonviskaren blev klart! Yay! Just nu blandas eufori med sorg med tomhet. Mina karaktärer. Lämnade. Övergivna. Just när de ställdes inför nya utmaningar och allting vändes upp och ned. Det känns lite som om jag lämnade dem mitt i en eldsvåda. Inte fysiskt, men känslomässigt - för dem. Saker som kanske inte slutade som de ville. MEN det finns en trea också ;).

 

Hur som helst hade det varit skönt att lämna ett manus bakom sig där allt är gott och alla är lyckliga. Men. Eftersom detta är en tvåa är det fortfarande mycket som står på spel, tyvärr! Så den där lyckan får vänta lite. Med det sagt menar jag inte att det är ett enda kaos jag lämnar efter mig. Mer en härva känslor. Drama. Och vissa kan ha fått sitt lyckliga slut redan nu, just sayin. Vissa. Inte alla. Inte de som jag personligen hejar på.

 

Just nu känner jag verkligen att jag vill läsa trean. Veta hur det går. Läsa vidare om karaktärerna. Men ... Ja. Det är tydligen jag som måste skriva den först.