Vilken kamp Dödsviskaren är, alltså! Det här med många karaktärers perspektiv är verkligen inte min grej, det kan vi konstatera. Ändå gillar jag upplägget. När jag själv läser vad jag har skrivit så tycker jag om det, det är bara jobbigt att skriva. Jag sitter och längtar efter alla mina andra projekt, vilket visserligen är en himla bra sporre. Ändå har jag lite flow just nu, med Dödsis, och måste passa på. Jag insåg att det går mycket bättre för mig att skriva om jag fokuserar på en karaktär åt gången och hoppar över resten för stunden. Så skönt det är att slippa byta "huvud" vid varje kapitelbyte. Förut fick jag ett smärre writer's block varje gång det hände.

 

Nu har jag i alla fall bara 14 kapitel att ta ikapp innan alla karaktärer är på samma ställe igen. Och sedan! Då är det dags för The Big End Battle. Min planering påstår att den omfattar 29 kapitel, men det kan ju helt enkelt inte stämma? Jag vet att de är extremt korta i så fall. Men så har jag också valt att byta kapitel varje gång jag byter huvud, så det kan förklara saken. Kanske att jag gör något annorlunda i slutstriden, vi får se. För 29 kapitel känns som Mount Everest för mig och slutstriden ska heller inte ta upp en tredjedel av boken ;). Det skulle bli en himla tråkig bok, enligt mig.

 

Just nu är jag på 409 sidor och 88 494 ord. En rätt kort bok för att vara jag - men så är den inte klar än, heller. Jag gissar att den blir på 550 sidor i slutändan. Vi får väl se! Dock säger det säkert inte er någonting, för jag pratar om Word-sidor med breda marginaler och en del radavstånd. Till exempel var Drakviskaren på 860 sådana sidor (tror jag), i Word, medan den färdiga boken blev på 599.

 

Nu ska det i alla fall bli roligt att få dyka in i Iszaeldas huvud igen! Det var ett tag sedan. Hon kommer alltid att vara huvudkaraktären för mig, trots att det handlar om fler personer nu.