Nu har jag gått igenom Drakviskaren ännu en gång, i jakt på stavfel, slarvfel och småfix. Skrivandet har blivit lidande på sistone på grund av saker som hänt i verkliga livet, men nu börjar lusten komma tillbaka. Så ska jag äntligen få skriva boken om mina kära små sjöväsen! Förkyld har jag blivit också, men det går nog snabbt över.
 
Jag har redan tjuvstartat med skrivandet men inser att jag behöver utveckla handlingen mer, så jag borde lägga några dagar på att göra synopsisen så bra som möjligt. Just nu är det lite "det här kanske händer, eller det här, ja, eller kanske detta, vem vet?" och det funkar inte riktigt för mig. Nu måste jag bestämma mig. Jag vet hur boken ska börja, hur den ska sluta, vad den i stora drag ska handla om - men alla de här stegen i mitten, hur jag ska komma till slutet och exakt vad som ska hända, är luddiga. Berättelsen kan bli på många, många sätt just nu, och jag behöver bryta ned den, skapa tydligare ramar.
 
Det märker jag när jag skriver, att det går trögare än vanligt eftersom jag bara ser några meter framför mig på vägen. Jag har mina planerade kapitel i början, men för att skriva dem så bra som möjligt behöver jag se hela vägen fram. Det är så jag funkar. Trots att jag vet att de fem första kapitlen kommer att se likadana ut, oavsett vilket spår jag väljer att handlingen ska ta. Det blir roligare att veta riktningen redan nu, helt enkelt!
 
 :
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress