Mitt humör påverkas verkligen av vad som sker i manuset. Och i dag är jag så glad! För nu - äntligen - är jag framme vid slutstriden där allting avgörs. Jag har behövt kämpa mig igenom en del behövliga, men inte lika roliga, scener de senaste dagarna. Allt för att komma hit. Jag är både förväntansfull, rädd och euforisk på samma gång. Folk ska dö och folk ska räddas och folk ska slåss och chockas och undra vad som händer. En sammandrabbning där alla lösa trådar ska bindas ihop. Det blir som ett pussel. En fläta som går mot sitt slut, där jag måste få de tre delarna att räcka lika länge.

 

 

Det blir att byta musik från vackra "Erutan" till min spellista anpassad för ändamålet. Ja, jag har en sådan. Krigsscener kräver sin rekvisita. Jag kan skriva till "fel" musik, det gör jag ofta, men det här måste bli så bra som möjligt. Då behöver jag omges av rätt stämning. Thomas Bergersen och Two Steps From Hell. Future World Music och Epic Score. Till exempel som:

 
Eller: