Hovlack

Afryea:
 
 
Nu ska jag hem till föräldrarna för att tillbringa helgen där. Men självklart följer laptopen med - för redigeringen måste bli klar före söndag. Because deadline. Egen deadline visserligen, men likväl måste den hållas. Jag förlorade en skrivtimme igårkväll också. Gissa vad jag gjorde? Öppnade Netraya. Som att vänstra mot sin partner liksom. Och Netraya gjorde mig inte besviken, I tell ya.
 
Texten var bättre än vad jag mindes den, med skillnaden att jag hade glömt detaljer. Så jag läste och läste och fick ett sådant där sug i magen att jag måste läsa vidare ... Sjukt när det är jag som har skrivit det! Jag om någon borde veta vad som händer, right? Och det gör jag såklart, men alla detaljer kring dialogerna och beskrivningarna har jag glömt. Tänk på att jag skrev råmanuset och sedan la det direkt på vila. Så jag kunde läsa det med nya ögon, nästan som en läsares, och det var sjukt kul. Gud vad jag längtar efter Netrayas redigering nu. 
 

Kommentarer:

1 Sara:

Finns inget bättre än när man fastnar i ett manus som man själv har skrivit :)

Svar: Ja, det är den bästa känslan!! :D
Lovisa Wistrand

Kommentera här: