Förlåt, men hur svårt ska det behöva vara att komma på en idé som inte är fantasy? Fantasyn glider in vare sig jag vill det eller inte. Vatten? Ilskna mördarsjöjungfrur. Öken? Djinner. Skogar? Troll, skepnadsskiftare eller varulvar. Storstad? Vampyrer. I huvudet försöker jag att bygga upp någon sorts icke magisk nutidsmiljö men vad jag än tänker på så flyger fantasyn fram. Nej, inte flyger fram. Fel ordval. Den attackerar. Vi får se om jag lyckas komma på en hel idé som inte innehåller onaturliga saker (det kommer aldrig att gå). Stay tuned.

 

Ibland kan jag känna att alla författare har sina egna sorts historier som vill ut. Att det kan vara svårt att fejka och skriva någonting annat. Vissa kastar ur sig deckare, andra är fast i fantasyn och andra älskar feel good-romaner. Till att börja med måste du vara peppad på att skriva idén för att ens klara av det. Det måste, klyschigt nog, vara någonting du brinner för. Och framför allt någonting du själv skulle vilja läsa. Du måste vara ditt största fan.

 

Å andra sidan ser jag romansen som kärnan i alla mina berättelser, och känner att det skulle kunna göras i vilken miljlö som helst. Men fantasyn ger det där lilla extra, det där som är runt omkring. Det sagolika som jag älskar. Och dessutom. Paranormal romance är det bästa. Alla fem manus jag hittills har skrivit har mer eller mindre varit paranormal romance. Se nedan.

 

I havets djup: Två arter sjöjungfrur som är i krig

Felidae: Två skepnadsskiftare med olika själsdjur, där den ena har vuxit upp som människa och den andra som skiftare på savannen

Equidae: Skepnadsskiftare och människa

Drakviskaren: Två arter alver som är väldigt olika varandra

Netraya: Dödsande och människa

Vesalyria (planerad): Rymdvarelse och människa

 

Som sagt. Vi får se hur det går den här gången. Mitt huvud försöker få mig att skriva någon sorts spökromans men det faller inte riktigt inom kategorin "inte fantasy".

 

Har du testat att gå ifrån "din" genre någon gång?