Karaktärernas egna viljor

The weight of a crown. It's heavier than you think:

Ni vet när man har planerat en scen.
När man har skrivit en förberedande text som scenen ska handla om och känner sig nöjd med det. Jättenöjd, till och med. Allt är gott i världen. Så kommer karaktärerna in i bilden med sina egna viljor och mål. Och tar över. Rejält. Min planering var någonting i stil med: "X och Y ska bonda lite, berätta någonting personligt och komma närmare varandra".
 
Vad händer?
 
"Bonda lite" blev allt möjligt. Herregud, jag satte er i samma rum i tre sekunder. Behave! Jag fick praktiskt taget sära dem med våld. Det skulle förstöra allting om de gick hela vägen nu. De skulle inte ens gå första vägen. De skulle stanna i korsningen.
 
Jag tycker det är kul med karaktärer som har en sådan uppenbar kemi. Men jobbigt också. Ska inte jag ha kontrollen? Nu blev jag nervös över hur resterande scener med dem kommer att se ut. Behöver få den ena att lukta illa eller nåt. Komma på allt jag kan för att få dem att hålla avstånd - åtminstone för tillfället.
 
Nu ska jag skriva en annan karaktär ett tag. Refreshing. Får se vad hen hittar på då. Det kan också gå lite hur som helst. I den här boken har mina karaktärer verkligen egna viljor. Och det är jättebra, absolut! Men nu känns det som ett svårt pussel där jag måste få ihop alla trådar, samtidigt som karaktärerna ska få gå sina vägar. Vilket känns ... rätt omöjligt. En vill springa dit och en vill springa dit och en  vill springa dit och jag får liksom agera barnvakt och bara "Stopp! Alla stannar på sina platser!" Åh gud, mentalt död just nu. :D
 

Kommentarer:

1 Sophia:

Det där händer mig också. Hela tiden. Jag gav till sist upp och lät dem gifta sig.

Svar: Hahaha, nej, vad roligt! :D
Lovisa Wistrand

2 Anna:

Jodå, hög igenkänningsfaktor på den. Mina prinsar tycks bara vilja ligga när de ses xD

Svar: :D hahaha!
Lovisa Wistrand

Kommentera här: