Jag sitter här i chock. Netraya. Är. Klar. Jag skrev det allra sista ordet klockan 09:49, och en slags sorg infann sig. Tre veckor tog det, från det att jag började skriva på heltid. Innan dess hade jag bara skrivit några enstaka kapitel, så det var först då jag började "for real" så att säga. Då räknar jag inte med planeringen heller.

 

 

Som ni ser ovan blev det en normallång bok - yay! Inte som Drakviskaren med sina 220 000 ord (my lord, var fick jag ens orden ifrån?). Dock är jag en underwriter, vilket innebär att mina första utkast har en tendens att bli skelett som jag sedan tillbringar redigeringen med att fylla ut. Den här gången försökte jag verkligen att inte hasta mig igenom det. Utan ansträngde mig för att redan nu, i råmanuset, fylla ut beskrivningarna ordentligt. Men jag vet att jag har slarvat med en del personbeskrivningar som jag kommer att behöva komplettera med senare. ;)

 

Med andra ord vet jag att den kommer att bli längre, men inte mycket. När jag skrev Drakviskaren gick jag all in med det där "skriv ett skelett och fyll på senare"- mantrat I got going for me. Första utkastet var bara bare bones, I tell ya. Långa, långa dialoger utan gester och rörelser och nya scener där jag helt glömde bort att "sätta scenen" - alltså beskriva hur det såg ut. Där var första utkastet 160 000 ord (som skelett alltså, hur är det möjligt?) och slutade på 220 000 några utkast senare. Som om det lades till en helt ny bok liksom (nästan).

 

Anyway, så jag är glad! Tänker fixa lite småsaker redan nu, men sedan låta den vila ett par veckor innan jag läser igenom och påbörjar den massiva redigeringen, hehe.